Innehåll


1. Blodomloppet i benen.

2. Nerver i kläm - Nacke mot arm.

3. Hemorrojder.

4. Ont i magen-bröstet, halsbränna.

5. Kul-blixten.

6. Måste landsbygden dö?

7. Global uppvärmning förhindrar ny istid.

8. Medborgarlön, skrivet på norska. (Versionen som miljöpartiet fick av mig i mitten av 1990-talet.)

9. Kemisk bindning av uran för att stoppa radioaktivitet.

10. Gratis avsaltning av havsvatten.

11. Utdragbara däcksdubbar.

12. Övriga betraktningar.






Blodomloppet i benen.
Denna del av kroppens blodcirkulation borde väl kunna bedömas som ganska "riskabelt". Så länge benen förhåller sig slappa blir hjärtat och kroppspulsådern utsatta för en uppgift som de inte alltid klarar av. Via artärerna i benen skall blodet pressas genom köttet droppe för droppe tills de har kommit till venerna, som måste förlita sig på det indroppande trycket för att förmedla blodet tillbaka till hjärtat. Det är inte konstigt att det sker många dödsfall i sömnen, också bland relativt vältränade, eftersom hjärtat paradoxalt då kan ha det jobbigare än när dess ägare med aktiv användning av sina ben pressar tillbaka blodet. Klaffar i blodådrorna ser till att blodet pressas i rätt riktning. Det är heller inte konstigt att åderbrock uppstår i benen, eller att kroppspulsådern blir en ballong när blodet skall pressas genom "köttfärs". Det är heller inte konstigt att det uppstår blodproppar i benen, som kan antingen sätta sig i hjärtat eller hjärnan. Flygpassagerare uppmanas att inte sitta för länge, efter att en ung kvinna avlidit pga. beskrivna problem. Man kan gå så långt att man kan nästan betrakta blodomloppet i benen som blodomloppets blindtarm.

Råd:

Det finns stödstrumpor som med sitt tryck hjälper blodet att finna vägen tillbaka. Detta är bra, även om de inte gör samma nytta som musklerna som ju också trycker tillbaka blodet. Benmusklerna är emellertid inte till mycket hjälp under sömnen. I detta sammanhang är det viktigt att påminna om att det finns en anledning till att hundar, katter och människor gäspar och sträcker sig. När det kommer till djuren kan vi tala om instinkter. Och alla instinkter är ett nedärvt betéende som har en viktig funktion att fylla för överlevandet. Men hur många människor tar, i våra tider, tid på sig att gäspa och sträcka sig ordentligt? Jag är rädd för att det inte längre är fint att utföra dessa livsviktiga handlingar där blodet pressas tillbaka från kroppens alla hörn, för att sedan i nästa ögonblick komma tillbaka, syresätta och revitalisera hela kroppen. Till slut bör det påminnas om att en uttorkad kropp får ett sämre blodflöde.


Rolf Sjöström, 2012.



Nerver i kläm - Nacke mot arm.
Under ett par perioder i mitt liv har jag slitit med värk och domningar som "strålat" ut i armarna, som en sorts ischias för armar. Efter lite funderande kom jag på att jag medvetet har försökt arbetat bort den naturliga svank som ryggradens övre del, nackkotorna, är formade till. Efter att ha hängt med huvudet i s.a.s. kompenserande kroppsövningar, sovit på rygg med extra kuddar under huvudet, samt låtit nacken inta dess naturliga svankform, så försvann de beskrivna symptomen. Att de kom tillbaka andra gången berodde på att jag efter något år åter hade börjat "sträcka på" nacken.

Detta borde också fungera för andra, eller i alla fall vara något att pröva innan man belastar sjukvården.


Rolf Sjöström, 2015.



Hemorrojder.
Råd från en gammal slaktare som också kunde människans anatomi: Tryck dem in i kroppen så ofta som tillfälle ges. Det tryck, de då blir utsatta för inne i kroppen, kommer att pressa blodet ur dem och med tiden få dem att läka ihop och försvinna.


Rolf Sjöström, 2009.



Ont i magen-bröstet, halsbränna.
Den övre magmunnen, "dörren" mellan magsäck och matstrupe, skall ju kunna släppa maten ner i magsäcken, men bör annars vara stängd för att förhindra den starka matupplösande syran att ta sig uppåt. Men när inte detta fungerar och magsyran kommer upp, så fräter den naturligtvis på matstrupen. Smärtan upplevs ofta som om den kommer från området kring hjärtat. En enkel metod är att dricka vatten, för att skölja syran tillbaka och ner till magsäcken. Och om man inte har väntat för länge, så försvinner värken efter några sekunder. Hjälper inte vattnet, kan det mycket väl vara problem med hjärtat.

Om man har konstaterat att det är magsyra som orsakar smärtan, och att detta ger problem nattetid pga. den liggande ställningen, kan man efter intag av vatten ligga på rygg med kuddar placerade under sig så att magsyran "rinner" neråt. Att ligga på sin vänstra sida kan också hjälpa, eftersom magsäcken då kommer längre ned.

Innan man anser sig behöva ett kirurgiskt ingrepp, för att korrigera den övre magmunnens ventil, bör man försöka ovanstående råd. Problemen kan ju vara tillfälliga, och försvinna tillsammans med dess orsaker. En korrigerande operation kan leda till svårigheter som förhindrar kräkning, vilket kan vara farligt om magens innehåll är skadligt.


Rolf Sjöström, 2009.



Kul-blixten.
Kan det vara så enkelt att detta ljusfenomen inte är något annat än joniserade kvävejoner som bundit sig samman.

En blixturladdning går genom joniserad luft som till 78 % består av kväve. Under speciella förhållanden bildas en s.k. kulblixt. Det är rimligt att anta att kulblixten då är luft/kväve som fortfarande är joniserad, genom att hålla kvar elektroner, eller hålla kvar ett underskott av dessa.

Kväveatomen kan ha olika oxidationstal. T.ex. kan den uppta 3 elektroner för att få ett ”mättat” 8 elektroners yttre skal. Dessa 3 extra elektroner kan vara gemensamma för många atomer och därmed binda samman dessa. Detta är en instabil förening eftersom den baserar sig på ett överskott av elektroner. Luftens andra ingredienser medverkar till en livlig aktivitet bland dessa överskottselektroner, som vandrar mellan atomerna. Ljus (och övrig utsändning av fotoner) uppstår när elektroner byter till ett skal med lägre energi. Det är rimligt att anta att de extra elektronernas vandring resulterar i många skalbyten och därmed förklarar kul-blixtens ljus.

När kulblixten till slut kommer i kontakt med något material som kan leda överskottet av elektroner till jord, sker detta som en urladdning, och kväveatomerna återgår till vardagen. Då bildar de stabila par som lånar 3 av varandras elektroner för att uppnå det önskade 8 elektroners skalet.


Rolf Sjöström, våren 1975.



Måste landsbygden dö?
Nej! Och landsbygden behöver inte nödvändigtvis fler fabriker eller utlokaliserade myndigheter för att lösa problemet. Lösningen är enkel och bygger på att vi måste inkludera människornas migration i naturens kretslopp. Jag har nedanför försökt förklara mina tankar.


A. Urbaniseringen är ett globalt problem.

B. I naturen, vilken vi är en del av, går alla stabila system runt i cykler. Det innebär att en migration i en riktning alltid har en motsvarande migration tillbaka. Flyttfåglarna kommer alltid tillbaka, laxarna likaså. Och gräsätarna på afrikas savanner korsar Zambesi-älven två gånger varje år. T.o.m. vattnet i bäckarna kommer tillbaka. Det finns ingen lyckad enkelriktad migration. Om flyttfåglarna aldrig skulle komma tillbaka, skulle migrationen upphöra. De lite lyckade exemplen på vad som sker när en migration, eller när vattnet bara går en väg är den dödliga utgången för fjällämlarna, det salta vattnet i Döda havet, landsbygden som utarmas på de människor som bygden har investerat i, fram till att de är vuxna. Ytterligare problem i kölvattnet av denna enkelriktade migration, är städer med omöjliga priser på boendet, och bortkastade investeringar av bl.a. sjukhus på landsbygden som står tomma, trots att det, som i ett fall, var Sveriges modernaste för bara fem årtionden sedan.

C. Hur länge kan landsbygden överleva med denna enkelriktade migration, som politikerna säger sig vilja stoppa? Och hur länge kan vi acceptera den kroniska bostadsbristen i tätortena?

D. Jag har flera gånger försökt få politikerna att öppna vägen för en migration tillbaka till landsbygden. Politik är att vilja. I detta fall är denna vilja inte tillräckligt stark för att överstyra konventionellt tänkande. Och i stället för att låta sig styras av visioner och helhetstänkande för landet, kastar man bara ”in handduken”, och förstör vårt gemensamma kapital genom att riva riktiga hus, hus som i tätorter går för miljoner. Det har hänt att jag blivit frågad av förbipasserande i bygden om det finns ett billigt hus att köpa. Marknaden finns, och skulle ha kunnat vara större med en marknadsföring av det bestånd som nu har rivits. Rivningarna genomfördes med förklaringen att man måste få fyllt upp tomma, nyare och dyrare lägenheter. Men en potentiell inflyttare kommer knappast till landsbygden för att bo i en lägenhet.

E. Man kan inte förvänta sig att kunna etablera flera fabriker runt omkring i Sverige för att skapa möjligheter till försörjning ute i landsbygden. För detta finns det ingen marknad. Efter 1960-talet har ju produktionen kommit ifatt konsumtionen, och ökad produktion på en plats leder till minskad produktion och inkomstmöjligheter på en annan plats. Så lösningen ligger inte där.

F. Lösningen är enkel. Varje glesbygds-kommun har nämligen något som ingen annan kommun har, och det är hembygden till sina utvandrare. Det är detta som glesbygden måste kapitalisera på.

De flesta människor som lämnar sin hembygd, gör detta för att de måste, antingen för studier eller för att skaffa sig en inkomst. Men efter uppnådd pensionsålder, skulle man kunna flytta hem igen. Om bara en fjärdedel flyttade hem skulle mycket vara vunnet. Varje nybliven pensionär från exempelvis Stockholm, som säljer sitt dyra boende, och använder dessa pengar och sin pension i sin gamla hemkommun gör stor nytta. Om varje glesbygdskommun fick tillbaka i genomsnitt hundra nyblivna pensionärer, skulle ”livet” börja komma tillbaka till landsbygden. På sikt skulle detta också märkas på bostadsmarknaden i storstäderna. Och en stor del av den uppväxande generationen på landsbygden skulle kunna stanna kvar, tack vare ringverkningarna som uppstår när efterfrågan på allt i närmiljön ökar.

Landsbygdskommunerna skulle slippa lägga ut mer pengar på att riva fina lägenhetshus, och kanske skulle friska nyblivna pensionärer, efter att ha sålt sitt dyra storstadsboende, satsa sina millioner på nya hus och tomter, till ett pris som inte skulle vara möjligt annat än på landsbygden. Andra skulle kanske rusta upp äldre hus till önskad standard.

Jämfört med dessa möjligheter som landsbygden erbjuder, borde det fortsatta livet i staden, för många, upplevas som en återvändsgränd. Det finns redan pensionärer som gjort denna resa med sitt flyttlass, utan att ha någon tidigare koppling till sin nya kommun.

Nämnda positiva ringverkningar på landsbygden är en effekt som också märks ifm. urbaniseringen. Varje busslast med arbetssökande som kommer till Stockholm genererar ökad efterfrågan, och ännu fler kommer, osv. Därför kan man aldrig bygga bort bostadsbristen i exempelvis Stockholm. Snöbollen blir bara större och större, men man kan rulla den tillbaka, i riktning mot landsbygden, om den politiska viljan finns. En sådan snöboll skulle också växa.

Man måste emellertid inse att de flesta av utvandrarna från glesbygden rotar sig i den urbana miljön. Och med vänner, barn och barnbarn är det inte ett självklart val för alla att lämna storsta’n för att äntligen flytta hem. Nu när orsaken till att man lämnade hembygden inte längre finns. Men om inte möjligheten presenteras och ges, flyttar ingen hem igen. För många skulle valet vara enkelt.

Att kunna erbjuda sina ev. barnbarn en ”riktig” miljö på deras sommar- eller jullov, slippa en omöjligt lång kö för en kolonilott och ha mycket pengar till övers, efter att ha bytt till ett boende med normala priser, borde vara tunga vikter i vågskålen för att flytta hem igen.

G. Om ovanför nämnda fördelar inte skulle vara tillräckliga, skulle man kunna tänka sig en befrielse från kommunalskatten de första åren. Kommunerna skulle ändå, i längden, tjäna på dessa hemvändare. I den norra delen av Norge har man liknande finansiella förmåner, för medborgarna i yrkesaktiv ålder, för att hålla landsdelen befolkad, och det fungerar.

H. För att inte glesbygdskommuner skall drabbas av oproportionerligt stora kostnader för gamla och sjuka, borde dessa kostnader vara en statlig angelägenhet, vilket också borde reflekteras i fördelningen av den skatt som betalas till stat och kommun.

I. Äldrevården är en del av de positiva ringverkningarna som ökad efterfrågan på service innebär, och något som genererar arbetstillfällen. Man behöver alltså inte nya fabriker på landsbygden för att den skall överleva. Vi kommer långt bara med att ta hand om varandra.

Avslutnings- och sammanfattningsvis:

Utan ett fullbordat kretslopp med hemflyttare dör landsbygden, på samma vis som land blir öken om inte vattnet kommer tillbaka.


Rolf Sjöström, 2014.



Global uppvärmning förhindrar ny istid.
Med jämna mellanrum har Norden och andra delar av världen drabbats av en alltid återkommande istid. Som tidigare nämnt så går ju allting i cykler.

Just nu är det arktis och antarktis som har istid. Det är dessa platser på jorden som får minst solljus. Om den axel som jorden roterar runt flyttar sig, blir det andra platser som får minst solljus och därmed istid.

Vad skulle då kunna tänkas vara orsaken till att jordaxeln ändrar sin vinkel (i förhållande till solen). Ett logiskt svar är: is.

Men först: Antarktis är en stor kontinent med ett, fram till nutid, stadigt växande istäcke, som är upp till 4 km tjockt. Om det inte vore för all erosion som för med sig material ut i haven, skulle det kanske vara möjligt att dokumentera att haven har sjunkit ifm. uppbyggnaden av is på antarktis. I dag pratas det ju om att haven skall stiga om isen smälter. Jorderosionen ges kanske en alltför underordnad roll i sammanhanget.

Trä en kula på en relativt liten pinne, och snurra pinnen med kulan. Gyroeffekten gör att pinnen med kulan kan hålla balansen. Hur mycket vikt kan därefter läggas på botten av kulan (dvs. is på antarktis) innan det blir problem med balansen? Omformulerad fråga: Hur nära har vi varit att igen få Nordpolen placerad över Europa. Kom den globala uppvärmningen som en räddande ängel? Vad är bäst? Istid eller något varmare väder?

När jordaxeln ändrar sin vinkel går det fort. Eller varför ändrade klimatet sig så plötsligt att mammutarna blev för raskt inpackade i snö/is, för att hinna bli uppätna av den tidens rovdjur/asätare.


Rolf Sjöström, 30/6 2008.



Övriga betraktningar.


Fetman - Vår tids gissel.

Så har äntligen en statistisk undersökning verifierat det som alla koncentrationsläger redan har visat. Nämligen; För att gå ned i vikt skall man äta mindre. Det spelar alltså ingen roll vilken bantningsmetodik man följer. Det kan naturligtvis också vara en fördel att röra på sig. Eftersom andra statistiska undersökningar i tillägg har visat, att fetman är lika livsförkortande som rökning, borde detta vara ett intressant tema.

Med följande parametrar;

M = Mat eller sötsaker.
A = Utfört arbete.
F = Fläsk på kroppen.

får vi ekvationen: M - A = F, där F får ett negativt värde vid viktsminskning. Kalla gärna ekvationen för Sjöströms lag.

Allt detta är helt självklara fakta som alla känner till. Och som med så mycket annat så handlar det bara om självdiciplin, eller föräldrars (o)förstånd. Inte alla känner till att kroppen först förbränner det med högst sockerinnehåll, och att om ingen mer energi krävs, så lagrar kroppen den intagna maten som fett. Att äta fett är i dessa sammanhang ganska oskyldigt.

I andra fall kan man skylla på politikers oförstånd, eller rädsla för att vara förståndig, när man "odlar mjölkbönder" i hela EU, som ett medel till att hålla landsbygden levande. Mjölk skall vi inte dricka efter att vi är gamla nog till att tugga maten. Det var så vi blev konstruerade. Att ha mjölk som måltidsdryck är att dubblera middagen. Tidigare när världen inte slet med ett överflöd av mat plus socker i alla former, och arbetet var fysiskt krävande, var mjölken ett bra komplement. När nu maskiner har ersatt behovet för muskelkraft, så måste vi ju naturligtvis anpassa intaget av föda därefter.

I dag har diabetes blivit en folksjukdom. Och man kan frestas till anklaga politikerna för att offra folket för att rädda mjölkbönderna och därmed glesbygden. Glesbygden kan räddas, men för detta finns det en bättre lösning, som beskrivet längre upp.

Eftersom socker i alla dess former, läskedryck inkluderat, är så vanebildande att det både överstyr förståndet och är hälsovådligt, så borde en högre skatt införas på socker. Detta har vi redan på tobak och alkohol. För socker bör den skatten vara så hög att vi slipper uppleva att se feta människor som ett fattigdomssymptom, lika lite som vi önskar att se fattiga människor som alkoholister.


Den svenske byråkraten.

Med jämna mellanrum kommer chockerande saker om våra byråkrater upp till ytan och till massmedias kännedom. Och vi undrar hur det kan vara möjligt.

För att lättare förstå något, måste man ibland dra sig lite tillbaka så att man ser flera saker samtidigt. Om vi börjar med den omtalade tsunamikatastrofen. Italienarna reagerade på en gång, och sände direkt en hjälpinsatsstyrka. En god svensk byråkrat, gipsad med formalitet och paragrafer, ser antagligen med dödsångest på de livliga och de, för honom, kaotiska italienarna.

En vanlig svensk grå byråkrat har antagligen haft mer ordnade uppväxtförhållanden än sin italienske kollega. Kan detta bidra till att en italiensk byråkrat, mha. sina personliga erfarenheter, agerar med ett större personligt engagemang? Och kan det vara så att om en italiensk byråkrat inte når fram eller får en reaktion den ena vägen, så försöker han en annan väg? Om ingen svarar en telefon, försöker man med ett annat nummer. I självgoda Sverige, uppbyggt på ett skelett av regler, litade man på systemet. Att lita på, att något fungerar, har man inte råd till i Italien.

Svenska myndigheter har efter nämnda katastrof, stolt proklamerat, att nu har vi byggt upp en beredskap som skall hantera nästa katastrof. Detta hjälper lite, när dammet åter igen har lagt sig över våra sovande byråkrater. En apa i siden är ju fortfarande en apa.

Om vi analyserar fallet "Louise", så ställer jag mig tvivlande till att det skulle kunna ske i andra länder. Här uppvisade byråkraterna en annan intressant egenskap. Nämligen att ju mer information de fick, desto immunare mot intryck blev de. Det var ingenting som hjälpte. Ju högre det ropades, desto mer höll de för öronen. En byråkrat skall inte låta sig styras av folket, kan vara en gällande princip. Och i stället för att agera, planerade man nya möten.

Efter avslöjandet stiftades ännu en lag för att förhindra en upprepning. Men det fanns redan en lag om att barn inte skall fara illa, så det är inte fler lagar vi behöver. Vi behöver personligt engagemang och handlingskraft, egenskaper som antagligen belönas lika lite i vårt samhälle som i det gamla Sovjet. Våra byråkrater kan väl därför sägas vara en produkt av vårt samhälle och Jantelagen. Ett ev. arbete mot bättre hållningar kanske måste börja med oss själva.


Husbränder.

De flesta husbränder får tyvärr, och som oftast, pågå tämligen ostörda av brandmän. Det verkar som att ett trähus är förlorat redan efter en fullt utvecklad brand i bara ett rum. Och ser man en brandman stå med vattenslangen riktad mot detta rum, så påminner det om en vattenpistol mot en braskamin. Redan för många år sedan demonstrerades hur vatten kan användas mer effektivt, bara genom att med högt tryck tvinga vatten till förångning genom att pressa det genom mindre hål. Vattnet får inte bara en större spridning. Det går också åt mindre vatten, och det blir mindre vattenskador. I tillägg sänks temperaturen på vatten som förångas med beskrivna trycksänkning.

Och då infinner sig frågan: Varför har man inte ett t.ex. 2 meter långt mässingsrör med t.ex. 100 hål, och kopplar detta rör till en arm/lyftkran på ett brandsläckande fordon, som leverar vatten med ett så högt tryck som möjligt till röret, mha. metallarmerade slangar eller metallrör hela vägen från kompressorn. Med en vattendriven och rask rotation av röret blir spridningen av vattnet total. Storleken på de munstycken, som släpper ut vattnet, bör kunna regleras med ett inre rör. Nu är inte undertecknad utbildad på brandsläckning annat än med det som lärdes på en flygflottilj. Men jag vågar säga att ett fordon som trycker in ett sådant rör genom ett fönster och håller röret centralt i rummet, det släcker elden. Ingen brandman eller brandvetenskapsakademi skall få mig till att tro att det är bättre att stå och spruta med en vattenslang från utsidan av ett brinnande hus.

Det kan inte vara en kostnadsfråga som förklarar varför brandmännen inte har utvecklat ett liknande fordon eller liknande tillbehör till ett existerande fordon. Eller är det gratis att bygga upp alla de hus som nu brinner ner?

Som amatör kan man undra över mycket. T.ex. när hela den mycket långa vindsvåningen brann upp i Umeå denna vinter. Det började brinna i mitten, och där brann det när elden började bekämpas. Av någon oförklarlig anledning så gick man inte in med de brandsläckande åtgärderna från kortändorna av den långa byggnaden. Det borde väl inte saknas utrustning för reguljära släckningsarbeten, eller?


Privatisera sjukhusen?

Anledningen till att jag tar upp denna fråga, är enkel. Statlig verksamhet visar sig ofta ha en styrning som inte gagnar ekonomin. När det denna vinter har framkommit att bara ett sjukhus kastar 255.000 kg mat varje år, och de andra nästan lika mycket var, så får man en god indikation på hur väl ekonomin sköts. För det är ju naturligtvis inte bara resursen livsmedel som det är ett orationellt utnyttjande av. Också i Norge kan frågan ställas. Där lämnade en kirurg sin anställning på ett statligt sjukhus, eftersom han tvingades till allt för mycket pappersarbete, medans köerna växte. En rationell arbetsplats hade naturligtvis avsatt annan personal för pappersarbetet. Några andra som inte fick gjort så mycket under veckorna, gick samman och gjorde upp till ett dussin operationer på patienter med ögonstarr varje helg.

Ett privat sjukhus måste drivas så att det blir ett överskott som är intressant för ägarna. Då kan man naturligtvis fråga sig om det överskottet kommer att göra sjukhusen dyrare. Med exemplerna ovan finns det antagligen nog med rationaliseringsvinster som kan bidra till stora överskott.

Vid en privatisering skulle den del av statens kassa som i dag används för att driva sjukhusen användas för att betala för varje patients besök på ett privat sjukhus, efter en fastställd maximumtaxa. Det finns emellertid exempler på att privatisering av vård kan frammana en girighet som går ut över patienterna. För att inte riskera att vinstintressen leder till vanvård, måste dessa privata sjukhus konkurrera med varandra. Om ett sjukhus, geografiskt närmast patienten, blir känt för en okomfortabel behandling, skall patienten kunna välja ett sjukhus i en annan del av landet. Och kanske skulle de effektiva marknadskrafterna, lusten att skaffa sig kunder (patienter) helt eliminera sjukhusköerna.


Rolf Sjöström, 3/3 2009.