För att lösa ett problem från ett välkänt experiment, utfört år 1887 och som ingen
funnet en lösning på under de resterande åren av det århundradet, hittade Albert Einstein på ett
bekvämt postulat. Men detta räckte inte, så han blev tvungen att hitta på ETT TILL!
Men vad är nu ett postulat? Om du inte förstår hur till exempel en gris har hamnat på taket
till en bil, kan du lösa denna gåta genom att hitta på ett postulat, som hävdar att grisen kan flyga
när nöden kräver det. Och det skulle förklara varje gris du ser ovanpå en bil. "Men", säger någon,
vi kan inte se grisens vingar! Tja, då hittar vi på ytterligare ett postulat, ett som påstår att
grisens vingar är osynliga. Efter denna krävande process med att vrida fantasier ur en kreativ hjärna,
kan vi imponera på människor genom att beskriva dessa flygande grisar med matematiska formler.
Läs om Albert's postulat i boken.
Resultatet från den unga opportunisten Albert E's postulat blev en mycket långsökt lösning
och det accepterades naturligtvis inte av den tidens hederliga forskare, som vägrade att acceptera
dessa nya kläder till kejsaren. Einstein hade ju inte hittat en lösning! Han hade hittat på en
lösning! De verkliga forskarna på den tiden måste ha känt både skräck och avsky under dessa svåra
år, när journalister utan vetenskaplig bakgrund försörjde sig genom att sprida idéer om fotoner och
andra idéer baserade på Lorentz´ faktor, som fick folk att drömma om "tidsresor". Folk trodde på
allt som var skrivet. (Förhoppningsvis tror de på detta också!)
Men eftersom det inte fanns någon alternativ lösning på gåten från 1887 när den sista kritikern
hade dött, överlevde dessa märkliga påfund. Och med tiden har, som vi vet, dessa spekulativa idéer
blivit etablerade fakta. Dagens forskare inom detta område är för hjärntvättade för att inse att de
måste ta många steg tillbaka, och acceptera denna boks lösning på gåtan från 1887. En lösning som
baseras på den tillgängliga kunskapen vi har idag, och inte bara på den kunskap som fanns tillgänglig
för hundra år sedan.
Boken är enkel att förstå. T.o.m. våra så kallade forskare skulle kunna ta till sig innehållet.
Men p.g.a. en kombination av arrogans, stolthet, rädsla, brist på intelligens och bristen på vad som
ska definiera en sann forskare, nämligen förmågan att göra upptäckter - så törs de inte öppna denna
bok. De fortsätter hellre sin avlönade fångenskap i dis och dimma, utan att göra upptäckter. Deras
självvalda uppgifter har blivit att försvara och förvalta det blindspår de är inne på.
Det stora slaget om förnuftet
Den nakna sanningen
På medeltiden trodde ”experterna” att vi befinner oss i universums centrum.
Och det tror de fortfarande. Denna gång genom att säga att vi har samma avstånd i alla riktningar till
universums utkant. Alltså att vi råkar vara precis på platsen för Big Bang. Människans intelligens må
vara god, men vad hjälper det när inte omdömet har förbättrats! Vad säger ”makten”, de som anser sig
ha monopol på sanningen? Och vad säger ditt förnuft?
Tron på relativitetsteorierna leder till acceptansen av det ”krökta rummet”, som säger att
universum är format som en oändlig "∞". Hur bra stämmer denna form med Big Bang-fantasierna? Och vad
säger den projektgrupp, som bygger en tre-dimensionell modell av universum, om det krökta rummet.
Deras modell, som täcker drygt 10 milliarder ljusår i alla riktningar, visar inget tecken på ett krökt
rum. Modellen har, med intensiv kartläggning, varit under uppbyggnad under flera årtionden. Till sin
hjälp har de haft de senaste tekniska hjälpmedlen. Vad tror du om Big Bang? Är du för lat, feg eller
rädd för att tänka själv, och låter andra bestämma över sanningen? Kom ihåg att en av
Nobel-pristagarna år 2020 tror inte heller på Big Bang. Så vad är din ursäkt, om du tror på dessa
obevisade teorier?
Men känn ingen skuld. Människans gener, utvecklade från flockdjur, har fått människan till att i årtusener villigt
utgjöra lydiga horder till utnyttjande överstepräster, och som lättstyrda zombier har människor t.o.m.
bevittnat människooffer. Våra gener, som säger att det finns trygghet i samhörighet, har inte förändrats.
Därför kan inte ens de vettigaste ord från en ensam man bryta översteprästernas förtrollning. Man kan på
sin höjd så några korn av tvivel, som sen trampas ner och försvinner i dammet. Översteprästerna måste
själva hänga av sig manteln.
